att den finaste gavan att ge ar att ta emot. att ta emot ar ocksa att ge, vi kan inte sarskilja oss fran andra sa mycket att vi kan separera ge ifran att fa. bada ar rikedomar.
...

jag sa att jag inte skulle skriva men nu skriver jag. och jag skriver inte i min skrivbok som jag sedan lagger i en lada, jag vill att orden ska ut, ska lasas och leva i andra. jag vill ge dem mojligheten till liv, jag vill att de ska bli del av myllret.
sa, jag skriver. jag trodde pa nagat vis att det skulle urholka upplevelsen att skriva om den men det ar tvart om, samtidigt som pa ett vis det forsta ar sant. att beratta far inte bli andamalet i sig, men att helt sarskilja upplevande och berattande det gar inte.
...

men som du sa, sa borde jag inse att tankarna/ideerna/upplevelserna stannar kvar i mig utan att jag skriver om dem, och du har ratt. de behover inte ga genom hjarta hjarna och fingrar for att de ska forandra mig. de lever alla sitt egna liv i mig och jag ska lara mig lita till att de formar mig.
att skriva for mig ar en forbannelse likval som en valsignelse. jag alskar det, och ibland tror jag att jag behover det, och da blir det nagat som binder mig och haller fast mig. the opposite of freedom. men det behover inte vara sa. och det behover inte vara antingen skriva eller inte. pa satt och vis skriver jag nastan jamt, om man kan likstalla skrivande vid ett satt att vara. art is a way of pouring beauty back into the world when the heart is overflowing. att ocksa kunna halla det i sig, keep the beauty inside without becoming scared or exploding. beauty is flow.