brollopet och att vara del, eller gast i, en indisk familj var fantastiskt och nagat av det svaraste jag har gjort. jag hade ingen aning om varfor nagat hande, hur det skulle goras eller varfor. eller vad som skulle handa darnast. jag som autonom entitet existerade inte. jag larde mig om hur stor del av mig min kansla av jag ar, min vilja och att fa gora mina egna val. jag skulle aldrig kunna leva i en sadan kontext. det var enormt intressant att se hur annorlunda det kan vara.

..
det var fantastiskt och fantastiskt pafrestande. vi borjade tro att vi aldrig skulle komma darifran and when we did it bore a resemblance of fleeing. vi akte till mysore. bussresan var fantastisk. det var morkt, vi satt langst fram vid motorn, som blev kokhet vi uppforsbackarna. morkret var varmt och doftade kryddor. innan vi akte upp for en vindlande vag pa ett berg stannade bussen vid ett tempel och alla, inklusive bussen, valsignades med en bindi i pannan (respektive framrutan) och tva rokelsepinnar tandes langst fram.

..
jag har en bleknande henna-tatuering pa min vansterhand och mina fotter svider efter att ha gatt i forsar av lervatten och sedan blivit tvattade och om igen och om igen. indien ar inte i mitt hjarta, och det gor mig ledsen. jag trodde att jag pa en gang skulle ta indien till mitt hjarta, men jag vet inte vilken plats jag ska gora for det (dessa bilder vi alltid gor och som gor oss olyckliga nar de inte avbildar verkligheten). men det finns mycket jag beundrar och repsekterar och som gor mig alldeles varm: styrkan med vilken barnen skakar min hand och stoltheten med vilken de anvander den engelskan de kan, att de vagar klamma och kanna pa mig, rattframheten i nar de fragar mig "what is your name?", deras fantastiska nyfikenhet och att de moter mig med just nyfikenhet och inte misstanksamhet, hur indierna kan konsten att bara saker pa sina huvuden, att indien vet att mat ar karlek, de gamla kvinnornas starka och vackra ansikten. myllret av liv som finns har, uppfinningsrikedomen och rorelsen. nar jag tankar pa hepc, sakerhetsbalten och brandrisk tar indierna for sig och tar del i myllret. indien ar, mer an nagat annat, rorelse. man kan inte vara stilla och for mig ar det viktigt att kunna vara stilla, to be alone and secret with my dreams. det finns mycket jag och indien inte forstar om varandra.